Barnexperten Penelope Leach kommer fram till i en stor undersökning att små barn mår helt klart bäst av att vara hemma och inte på "dagis". Ingen överraskning tycker jag, men det höjs många röster för hur viktigt det är att ha barn på dagis. Jag tycker också att vi har bra dagis i Sverige, men hur hanterar vi frågeställningen: "Om det är bättre för barn att vara hemma, varför kan inte "staten" uppmuntra detta i större utsträckning?"De flesta väljer ändå att tidigt ha barnen på dagis...Är detta framtvingat i vårt "välfärdssamhälle"?Är det så att vi inte har "råd" att ställa om vår livsstil till att se till barnens bästa. Bägge måsta arbeta för att det ska går ihop.Är motivet för barnens bästa eller för "vårt" bästa?Måste vi hänga med i karriärstempot och visa att vi prioriterar "rätt". Att vara hemma med barn innebär ju att man "inte arbetar"....!!!Varför kan vi inte erkänna arbete hemma med barnen som ett extremt viktigt arbete? Att få se ett land formas av unga som är tryggare och mer välmående (enl undersökningen) än vi kan se idag vore en stor vinst. Jag tror att satsade pengar nu på tex ett rejält vårdnadsbidrag skulle lätt tjänas in i andra änden då utgifterna för "vård" av otrygga tonåringar skulle minska.